Efter ett tags funderande, läsande, lyssnande och informationsupptag har jag konstaterat att jag nog är lite upprörd.   

Den här med vargfrågan är egentligen ingenting som engagerar mig lika mycket som andra saker kanske, men det är svårt att inte känna efter med hänvisning till sista tidens rabalder.

Ibland blir jag så trött på människans oförtrutna övertygelse om att vi är Gud. Vi ska styra och ställa, både över oss själva och allt annat. Jag kan sträcka mig till att acceptera att de av oss som har kompetens för det ges makt att hålla djurbestånden i schack. Att vi skjuter av och har koll på hur stora stammar det finns av våra vilda djur. Helt okej. Men när folk står och skriker om att en hel art skall utrotas, då blir jag förbannad. När jag hör hur arga farbröder skriker i radion att "rovdjur ska inte ingå i den svenska faunan" börjar jag fundera på om inte arga farbröder borde förpassas ur min vardag. Speciellt inte den typen som tror de är mer värda än allt annat liv... Och vad menar de arga farbröderna egentligen? Att vi ska utrota björn, järv, lodjur, kungsörn, havsörn, utter och fjällräv också?

Vargen finns, vargen har alltid funnits och vargen ska - förhoppningsvis - alltid finnas. Med vilken rätt ska vi tvåbenta varelser bestämma vilka arter som skall få existera på den här jorden?

Under första hälften av mitt hittillsvarande liv har diverse auktoriteter (lärare, livsmentorer och andra dödliga) deklamerat att vargen fanns i Sverige under många århundrade men då var utrotningshotad. Det har bara funnits några få exemplar kvar... Detta har förkunnats med sorg i blicken och med en ton av vemod. "Nu finns de bara i djurparker" sa man. Mina åsikter är naturligtvis präglade av denna information. Det tänker jag inte be om ursäkt för, skjut mig.   

Vad som hänt sen vet inte jag, kanske fick vargen bättre villkor och högre föräldrapenningen, men tydligen tog vargfödandet fart och stammen måste massproducerat sig duktigt för nu är det så många så den kräver 12 000 jägare för att skjutas av! Vargen river får. Dumma den. Grejen är att jag känner människor som gör betydligt värre saker än så men ändå anses ha fullt existensberättigande...

Det finns så många andra konstiga djur i Vår Herres Hage som jag hellre hade sett 12 000 jägare gå ut och göra något åt. Huggormar, spindlar, getingar, vildsvin och mygg. Bort med dem! Vissa av dem är farliga för mina barn!! Men - utrota dem inte! Det har vi ingen rätt att göra!

Men nog hade jag gillat 12 000 jägare i min skog för att skjuta av lite vildsvin. Dem kan man ju åtminstone äta!

Jag är inte rädd för vargen. Inte för huggormar heller, egentligen. Fast jag tror de är betydligt farligare för mina nära och kära...

http://www.rovdjur.se/pag,01,1,167,167,330.html

Min bil är lite trött på  mornarna, precis som söner och hundar. Omgivningen hävdar att batteriiiiiiiet är sluuuuut, mr Know-everything...   Jag tror han säger så för att återigen mena på att jag har en kass bil. Bah! Men visst visst - jag kan väl skaffa ett nytt så han får se hur fel han har. Min bil är inte slut nånstans, den är bara lite pömsen på mornarna. Den startar ju så fort han sätter dit droppslangarna och kopplar dem till sin egen bil - inga problem!

Nåväl, för att få tyst på honom ska jag ta mig en sväng till nån kul affär och se om de har några bil-batt-eriiiier. De kanske har några på Alvas hus? Kanske på Vero Moda? Kapp-Ahl? Ska kolla runt lite.   

Hoppas de finns i nån kul färg. Det sitter visst ett svart i nu, tycker det är lite trist.

Dessutom heter det inte bil-batteeerrrri - det heter STARTbatterrrriii har jag sett! Omgivningen vet inte alltid så mycket som den tror, ha!