Efter idogt letande på Blocket efter cykel till Lillfisen kan vi nu lägga ner projektet - cykeln är återfunnen!

Den har varit på vintersemester hos kompisar och sen kom snön och snöade in både minne och allt annat och på den vägen är det - men den är återfunnen, välbehållen och vid liv!

Jag är bara evigt tacksam att inte barnet lämnades tillsammans med cykeln. Det hade varit så trist att missa ett halvår av hans uppväxt, trots allt händer det ganska mycket med åttaåringar på den tiden. De tappar tänder, får längre hår och stora fötter och sånt, man vill ju vara med liksom...

Känner att jag måste börja skriva lappar till mig själv om det mesta. Lika bra att börja redan nu så jag vet vad som händer imorgon;

- Kör till jobbet vid åtta. Ta den röda Toyotan!!

- Jobba till fyra.

- Kör hem. Röd Toyota!

- Åk på föräldramöte!!

- Kör hem när det är slut.

- Gå och lägg dig! 

Ni får gärna påminna mig... Framför allt om den röda Toyotan - jag står fortfarande totalt förvirrad på trappan varje dag och letar efter en Spykersaab!

Vård av sjuka barn. Igen. Jag har inte ens hunnit skicka in intyget till Försäkringskassan sedan förra rundan!

Det blir alltid så besvärligt när ens arvingar blir sjuka.

Vad som är ännu mer besvärligt när ens arvingar blir sjuka är allt man måste fixa...

Ringa skolan, ringa fritids, ringa jobbet, anmäla till försäkringskassan (om man inte kan jobba hemifrån då som jag oftast kan) hämta nässprayer, dela ut Alvedon, hämta dricka, byta kanal på TV:n, känna på pannan, lyssna på hosta och gnäll. Allt ackompanjerat av Byggare Bob och hans vänner i bakgrunden.

För att inte tala om att sätta sig över ångesten som kommer som ett brev på posten (fast där kommer ju sällan några brev numera), flyttar in i magtrakten utan att ens be om lov! Så mycket annat som borde göras istället för allt det där... Byggare Bob är inte till någon vidare hjälp där måste jag säga, han jobbar och jobbar och spär bara på ångesten!

Lillfisen tycker egentligen att han är för stor för Byggare Bob. Det är mer ett led i mitt tappra försök att få honom frisk fort som gör att det är vad han får se. Här ska inte kollas några favvoprogram som möjligen kan få några Lillfisar att tro att de är hemma på semester inte! Trist och tråkigt ska det vara, så att han t o m kanske längtar tillbaka till skolan och blir frisk av rena tristessen.

Själv håller jag på att bli sjuk! Förmodligen av rena tristessen...

Lovade för några inlägg sedan att återkomma om vissa saker som jag inte hann med.

Här är återkomst no 1;

Bloggutmaning!

Fick en utmaning av http://riesling.bloggplatsen.se/ ; jag ska lista åtta sanningar om mig som tror inte så många vet och sedan utmana vidare. I sedvanlig ordning har jag svårt att utmana vidare - jag läser inte så många bloggar och de jag läser har redan utmanats...

Men jag gör så gott jag kan, okej?

Så: åtta sanningar;

- Jag hyser en innerlig, passionerad och genuin kärlek till Rioja-viner.

- Jag säger alltid sanningen - men inte alla sanningar… Var svårt att få till åtta stycken t o m... ;D

- Jag är totalt urkass på matte, fysik och övriga logiska vetenskapliga ämnen. Men tala inte om det för min chef!

- När jag är ensam pratar jag alltid för mig själv.

- Jag snoozar en halvtimme varje morgon.

- Jag är nästan alltid en halvtimme försenad till jobbet varje morgon. Det beror dock inte på snoozandet – jag är alltid uppe i tid ändå. Men jag har så vansinnigt svårt att komma iväg… Å andra sidan har jag lika svårt att slita mig ifrån jobbet så jag tar sällan lunch och blir oftast kvar en halvtimme längre än jag ska.

- Jag är jätterädd för grodor. Och paddor. Och fladdermöss.

- När jag blir stor ska jag förverkliga min hemliga dröm; fördjupa mig i konst- och litteraturhistoria.

Jag utmanar nu då

http://thislifeornext.blogg.se/

http://auroranebulosa.bloggplatsen.se/

Det är ju rätt sjukt det här med sommartid egentligen.

Poff - här får du en timme mindre i ditt liv, Du får tillbaka den i höst, okej? Vi lånar den lite bara...

När man efter mycket om och men lyckats komma överens om huruvida klockan skall fram eller tillbaka blir man alltid lika besviken på våren - klockan ska fram. Man önskar ju trots allt att det är tillbaka och man får sova en timme längre...

Sen ska man försöka förklara för barnen varför de ska lägga sig när de inte är trötta och trots att det fortfarande är ljust ute, sen varför de måste stiga upp när det fortfarande är mörkt!

Själv sprang jag runt och väntade på att bli trött till klockan var två inatt. Vek tvätt, sorterade pennor och kollade golv på internet. Fast klockan var ju bara ett, egentligen.

Sen upp klockan sju fast klockan bara var sex.

Förvirrande? Det är ingenting mot förvirringen som råder när man ställer om till sommartid och vaknar till en värld som är vintervit - igen. Borde man åtminstone inte garanteras "sommar" när det är sommartid?

Som jag förstår det så är vitsen att vi ska få ett ljusare liv på kvällstid. För att kunna dra nytta av ljuset. Meningen är alltså att jag ska vara ute och jobba en timme längre om dagarna?

Vore det inte bättre att vi hade sommartid permanentad året runt och slapp de här omställningarna...? Vad är det för fel på en timmes längre ljus även på vintern?

Jag: Men VAR är den andra ljusstaken som ska stå i fönstret???

Maken: Va, vilken då?

Jag: Den korta, på hög fot? Var ÄR den?

Maken: Har vi haft två...?

Jag: Jaaa!!!

Maken: Nääää... Men vi har väl bara haft en....?

Jag: Lägg AV, VAR är den andra? VEM har slagit sönder den??

Maken: Är du säker på att det var två...?

Jag: VEM HAR SLAGIT SÖNDER DEN?

Maken: Ähm... jag....   

*sucka*

Jag tycker inte det är okej med kollektiv bestraffning i skolorna.

Nä, faktiskt inte!

När barnen i skolan hittar på skit så blir det allt som oftast hela klassen som bestraffas. Och jag tycker det är fel.

Om två barn ryker ihop vid favoritplatsen i skogsbrynet vid skolgårdens kant så får INGEN vara där och leka. Om en unge kastar salt på sina kompisars mat i matsalen så tas saltkaren bort och INGEN unge får salta sin mat.

Det är inte så livet fungerar. Jag tror inte att ”busungar” slutar busa för att deras kompisar inte skall råka illa ut – jag tror de skiter i vilket!

Vill skolan tämja ungarna så skall de göra det genom att öka vuxentätheten i skolor och barnomsorg. Det skall finnas så mycket vuxna överallt att barnen inte får en chans att ställa till för allt och alla.

Två ungar vid favoritplatsen i skogsbrynet börjar inte slåss om någon vuxen är med och kan stävja bråket innan det ens hinner starta. En unge kastar inte salt på sina skolkompisar om det finns vuxna skolvärdar/värdinnor i matsalen som har koll på ungarna.

Finns det någon arbetsplats där personalen förbjuds vistas i fikarummet för att en medarbetare inte plockar undan efter sig? Finns det någon arbetsplats där samtliga medarbetare får datorförbud för att en arbetskamrat besökt olämpliga internetsajter?

Varför ska barnen lära sig att världen fungerar på ett sätt som den faktiskt inte gör?

Dessutom tror jag att den eftersträvade effekten ”ingen busunge får kränkas eller pekas ut och särbehandlas” får motsatt effekt. Den uteblivna kränkningen tas igen av kamrater och kompisar. ”Det är ditt fel, du gjorde så vi straffades allihop…” Mhm, så var det när jag gick i skolan och så är det fortfarande.

Som sagt – jag tycker inte det är okej…

- Aj, jag har en fot i ögat!

- Ta bort knät ur min rygg!

- Maaammmaaa, han fuskar, han har TV:n på!!!

- Var är hunden?? Herreguuuud, du sitter ju på HUNDEN!!

- Yyyllll, gnääälll....

- Men sätt på TV:n, det gäller ju bara lamporna väl?!

- Nääää, nu börjar batterierna ta slut på datorn oooooohhhneeeeej.....

- Nån slog mig! Jag såg inte vem de vaaa, buhuuuu....

Jag hoppas verkligen det ger någon effekt det här! Det kostar på att manifestera i kolmörker...

Vem har sagt att det är tråkigt med trädgårdsarbete??

Det handlar bara om att göra det lite mer glamoröst, hitta de rätta attributen!

Visserligen kan jag inte GÖRA något, då kanske de blir smutsiga...

Maken däremot, han hade samma gamla kläder som vanligt så han kunde göra massor av grejer!

För min del ägnade jag mig åt att inspektera ägorna skulle man väl kunna säga... Jag gick runt i mina fina stövlar, hummade för mig själv och försökte se upptagen ut alltså. Stannade här och där och mumlade så det skulle höras om att "Ahaaaa, se dääär ja... Det tar sig, det tar sig...."

En vit hund som a) syns och b) är smutsig om munnen är helt klart den yttersta bekräftelsen - det är vår på riktigt!!