Jag velar väldigt sällan. Oftast är jag ganska bestämd av mig och fattar snabba beslut. Ska vi göra det här? Ja. eller Nej. Ska vi ha det här? Ja. Ska vi göra såhär? Nej.

Tidigare var jag lika snabb med att besluta saker åt både mig själv och resten av familjen, och de blev alltid så sura. Numera kan jag hejda mig och undersöka läget här hemma först innan jag lämnar besked i saker och ting. (Men jag har ändå bestämt mig. Det handlar mer om att förkunna mina beslut så att familjen tror att de fått vara med och bestämma...). Det har också hänt att min oeftertänksamhet kostat en del... Som den där gången jag gick förbi ett skyltfönster med OBH Nordicas grejer och kom hem med en knallröd perculatorbryggare, mixer och vattenkokare "bara för att jag kände att jag ville ha". Två veckor senare var jag så spytrött på grejerna så de ställdes längst in i ett skåp och mig veterligen står de där än... 

Men det finns undantag. Tillfällen då jag får sådan beslutsångest att jag måste åka hem och tänka och det slutar oftast med att det blir ingenting.

Dessa tillfällen inträffar som regel på IKEA, MediaMarkt och Citygross. Ni ser mönstret? Japp. Stora affärer med gigantiska utbud.

Häromdagen for jag till stan för att köpa en ny kaffebryggare - och kom hem utan... Jag kunde inte bestämma mig! Så. Otroligt. Frustrerande.

Jag menar - hur många sätt finns det egentligen att brygga kaffe på? Vi behöver inget fancy, designat, värmegaranterat, high class aroma-bryggt kaffe! En sketen Philips "häll-i-vatten-och-bönor-och-tryck-start" funkar alldeles utmärkt. Det är bara det att Philips har en uppsjö av olika modeller av den typen kaffebryggare. Och färger. Och former. Och jag vet inte vad jag ska välja!

Dessutom sticker jag inte under stol med att jag blir lite nyfiken på en kaffebryggare för 1800 spänn - VAD är det den kan göra som inte Melitta å 170 spänn klarar lika bra? Kaffet ur en 1800-kronorsbryggare måste ju vara himmelriket! Eller..? Varför har de inte provsmakningserbjudande på färskt kaffe i affärerna så man får prova vilken som är bäst?

Trots alla dessa fillijarders olika kaffemaskiner så finns det INGEN som jag känner "Japp! Den vill jag ha!" INGEN tilltalar mig klockrent, magkänsligt eller självklart.

För några år sedan hade Philips en serie som var gräddvit, lite bullig med ljusblå knappar. Det fanns kaffebryggare, elvisp, mixer och brödrost vet jag. Jag blev störtkär i prylarna - typiska Lena-grejer. DEN känslan vill jag ha nu också! NU känner jag verkligen att jag behöver en gräddvit kaffebryggare med en kanna med ljusblått handtag. NU finns den inte längre. DÅ, när den fanns, behövde jag den inte.

Nu är jag lite deppig. Jag ogillar när jag inte hittar saker som säger "ta med mig hem". Jag ogillar att få shoppa och inte hitta något att shoppa. Och jag ogillar när droppskyddet är trasigt i min kaffebryggare och allt kaffe rinner ner på plattan och ut på bänken och kaffekannan fastnar i kolsvart, vidbränt kaffe.

Jag gillar gräddvita kaffebryggare med ljusblå knappar... Hittar jag den igen så tror jag minsann det får bli en elvisp och en brödrost också!

På lördag ska Minifisen i familjen döpas. Ja, alltså, inte min fisunge utan brorsans. Mina lever fortfarande i syndens odöpta värld.

Hursomhelst - dopet skall efterföljas av värsta släktkalaset! Å igår brann den tilltänkta festlokalen ner...

Först var det himla väsen på kyrkan för att dopet skulle ske en lördag och inte en söndag. Sen var det himla väsen för att kyrkan skulle behöva öppnas och massa tjafs om det. (När flyttades "Låt barnen komma till mig" till "Låt barnen komma till mig men bara på söndagar" förresten? Jag har missat något här...)
Det hängde lite i luften huruvida det skulle bli något dop över huvudtaget. Sen blev det julmarknad här i bygden samma dag som dopsläktkalaset. Sen blev det invigning av våran mack precis samma klockslag som vi måste åka för att hinna till dopet. Sen blev det julfest med jobbet samma kväll och den krockade i vilket fall med ortens happening - Gospelkonserten. Sen brann då släktfestlokalen ner...

Nu löser sig tydligen allt i alla fall, kyrkan står kvar och det fanns andra festlokaler.

Visserligen har jag beklagat mig lite till och från över hur allt kunde bli så hysteriskt "samtidigt" när man vill vara med överallt, jag erkänner det. Men mot bakgrund av alla till synes oövervinnerliga hinder på vägen mot lördagens dop så kan jag bara säga - det kan ju bara bli en sjuhelsikes släktfest!

Ingen är mer nyfiken på hur det här ska sluta än jag!   

Jo, det blåste ju igår då, så idag hade vi ingen ström när vi vaknade. Ni fattar? Inget kaffe. Inget vatten. Ingenting...

Måndag!

Jag blev sur och grinig.

Maken försökte få igång elaggregatet men det ville inte för det var fel på en slang och han blev sur och grinig... Maken alltså. Ja, elaggregatet också för all del...

Kom till jobbet, alla var sura och grinig och jag blev grinig för att alla var griniga och för att jag inte fått något kaffe. Sen fick jag kaffe men då var jag ändå sur och grinig för att alla var griniga. Mest sur blev jag för att alla var griniga utan anledning och inte förstod att de inte behövde alstra massa negativ energi.

Sen hade vi möte där jag sa att ingen behövde vara sur och grinig och sen blev alla lite gladare och jag körde hem. Då hade strömmen kommit tillbaka och jag var själv hemma nån timme - sen slutade jag vara grinig och blev ganska snäll igen.

Och nu har jag fått mat också så nu är jag faktiskt riktigt trevlig!

Imorgon är en ny dag och då ska jag vara snäll hela dagen. Kanske.

Jomen jag fick åka till staden för att inhandla diverse bortsprungna adventspryttlar då. På önskelistan stod antingen två adventsstjärnor alternativt två adventljusstakar till vardagsrummet.

Jag hittade inget av det...

Årets utbud av stjärnor och stakar är, i mitt tycke, det tråkigaste på många år.

Det finns massor. Absolut. Men vill man inte ha pappersstjärnor eller konventionella vita eller röda adventsljusstakar så är det magert alltså... Då hänvisas man till ljusbollar och ljusringar med iskalla, små otäcka blåskimrande lampor som är allt utom mysiga, varma och välkomnande.

Inredning här hos mig är ganska kall i grunden - mycket vitt, blått, mycket glas och silver. Det måste balanseras med varma ljuskällor! Gärna gulaktiga och med ett behagligt sken. Jag kan inte hänga upp en kritvit pappersstjärna med silverglitter! Då vill ingen komma hit och hälsa på, allra minst tomten.

Tidigare hade jag två stjärnor i någon form av flätade trädpinnar, guldfärgade och guldglittrande med små, gula lampor i. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag hittade dem för många år sedan - på Indiska tror jag det var. Nu är de alltså förpassade till julstjärnornas förlovade paradis och jag har sorg...

Så, du som har något bra tips - ge mig! Det ska som sagt vara varmt, det får inte vara något som "alla andra har" och det får inte vara för stort, jag har små fönster.

Vidare får det inte vara papper, det får inte vara sjuttiotalsmönstrat och det får inte vara modernt snitt. Och - mycket viktigt - det får ab-so-lut inte vara turkos eller svart!

Seså! Tipsa på...

Traditioner är bra grejer. Traditioner innebär att man göra samma, samma och samma varje gång man tycker det passar och så minns man hur man gör.

Vi har en tradition att sätta upp belysning utomhus i dessa mörka, grå och dystra tider. Det är lite jobbigt bara att vi aldrig kommer ihåg hur traditionen skall vara...

Satt den slingan där? Hade vi den därborta? Men vilken sladd använde vi då? Och var är i så fall den sladden nu? Har vi ens HAFT en sådan sladd??? Och den där ljusgrejen i busken - hade vi inte en annan förra året? Jösses, har vi en sån HÄR ljusgrej, när köpte vi den? Och så vidare, och så vidare.

Man kan väl säga att hos oss är traditionen mest att vi varje år, vid den här tiden, kliar oss i huvudet och undrar hur vi tänkte sist.

Traditioner är bra! De skapar trygghet i livet och gör att man känner igen sig.

Av tradition, hävd och vana åker jag nu och införskaffar allt som vi inte hittar sedan förra året. Shoppingtraditioner är icke att förakta de heller!   

Har suttit en stund i ett omklädningsrum och druckit kaffe och pratat skit med några andra goa föräldrar som också tillbringade fredagskvällen i ett omklädningsrum och drack kaffe och pratade skit med mig!

Då och då slängde vi ett öga och ett öra genom dörren ut till gympasalen som låg bakom omklädningsrummet - där pågick en klassfest för årskurs 3 och 4. Barnen skötte sig utmärkt och vi hade all tid i världen att ventilera livets väsentligheter där vi satt.

För sonen var det väldigt stort det här. Redan igår kväll planerades klädval, skjorta hängdes fram och han hade absolut inte tid att gå på fritids idag för han skulle ju på klassfest...!

På hemvägen berättades att "jorå, det var väl ganska kul - om man bara sluppit ryska posten och sanning eller konsekvens". Hm, tänkte jag. Tiderna förändras. På min tid var det just därför man HADE klassfest!

Har jag berättat att vår mack är i full gång förresten? Inte det... Jorå, vår mack är i full gång! Den fick mental härdsmälta efter en vecka och hela datasystemet brann upp eller nåt, men vi ringde bensinmacksdoktorn som kom farande från Göteborg och fixade. Han transplanterade ett nytt system så nu är den återställd och vid god vigör igen.

Länge sedan jag såg på Greys Anatomy förresten, helt apropå ingenting...

Imorron ska adventsljusstakar dammas av och sättas fram, det skall sväras över brist på förlängningssladdar och suckande konstateras att vi inte har några reservlampor för att byta mot de som gick sönder redan förra året. Jorå, jag har varit med förr!

Därtill skall julgran tändas i byn, möte skall hållas och maken sjunga i kyrkokören på söndag - helgen är räddad!

Nu - nu ska jag slappa lite.

Maken har en Ajfån.

Tidigare var han väldigt anti Ajfåner och tyckte de var "onödiga", "tramsiga" och "ytterligare ett tillskapat behov som egentligen inte finns". Han är rent generellt inte så pro hitech kan man säga...

Nu fick han en för ett tag sedan och sedan dess har vi inte sett honom. Han är fullt upptagen med att spela spel och titta på film, läsa mail och ladda ner appar. OM vi händelsevis råkar hitta honom i en soffa eller nåt sånt så tittar han hastigt upp med ett förvirrat ansiktsuttryck och upprepar mumlande ord som "trams", "onödigt" och "så jäkla dumt". Vi bara nickar instämmande och låter honom hållas. Som djupt deltagande familjemedlemmar förstår vi ju att han aktivt utforskar allt onödigt tjafs som den platta makapären erbjuder. Hur ska han annars få belägg för sin kritik?

Imorse vaknade jag av att jag överfölls av en svart, skuggliknande jätte. Lite i samma stuk som en av de svarta riddarna i Sagan om ringen.

Jag slog sakta upp ett öga och stirrade rakt in i en kolsvart, oformlig skugga som lutade sig över mig från taket. Den rörde sig lite och jag kände det som om den bara väntade på att hoppa ner från taket och äta mig. Hjärtat stannade och jag dog en stund, det är jag säker på. Åtminstone tog det ett tag innan jag kunde andas igen.

Men det var ingen fara, upptäckte jag snart. Det var maken som halvlåg i sängen över sin Ajfån, vilken med sin skarpt lysande bildskärm projicerade hans skugga i taket.

Kan vara så att Ajfåner har högkvalitativ bildåtergivelse men skuggbilderna som den skickar är inget vidare...

Jag har ju bestämt mig för att gå och lägga mig om kvällarna. En helt ny grej i mitt nya liv ni vet.

Första kvällen gick ganska bra! Andra kvällen började väldigt bra. Jag borstade tänderna och gjorde mig iordning så tidigt att tandborsten blev alldeles chockad.

Bäst som jag stod där så blev jag alldeles varm om fötterna. Jupp, har hänt förr. Jupp, berodde på samma sak den här gången - golvbrunnen svämmade över och äckligt, illaluktande vatten rann med imponerande hastighet utöver mitt välputsade badrumsgolv. Mina nytvättade mattor sög upp ganska mycket av smörjan. Bra mattor! God uppsugningsförmåga. De var tunga att bära ut i tvättstugan igen, men det kanske berodde på att de knappt hade hunnit torka sedan förra tvätten. Vad vet jag...

Maken hade redan gått och lagt sig, han är förkyld stackarn och behöver sova mycket. Nu fick han inte det för jag blev så trött på avloppsvatten så han fick kliva upp, öppna rensluckan i röret i källaren och hjälpa till att snurra på rensspiralen. Han snurrade kanske inte så bra för det hjälpte inte.

Halv två på natten gav vi upp, tejpade stora lappar på köks- och badrumskranar: FÅR EJ ANVÄNDAS! så att inget barn skulle orsaka översvämning även i källaren och gick och la oss.

Igår var jag och betalade en halv förmögenhet för en specialslang till högtryckssprutan, åkte hem, kavlade upp armarna, drog på mig gummihandskar och stövlar och började jobba.

Två timmar tog det att ta sig igenom 60 års tvål- och matfettsrester. Visste ni att alla väldoftande tvålar inte luktar lika gott efter några år i ett avloppsrör? Dessutom antar tandkräm, matfett och övriga, nedspolade rester en intressant form som påminner om smulat murbruk! Många intressanta saker ploppade ut ur det röret måste jag säga. Många, spännande tvärstopp fick den nya slangen borra sig igenom innan vi ansåg att den jobbat klart.

Allt det här spännande som kom ut ur röret fick landa på golvet i pannrummet och samlas i högar som kunde skopas ned i en hink. 5 liter goja blev det. Well done!

Dyr var den, slangen, men värd sin vikt i guld. Det är något magiskt med känslan av att se en slang jobba sig ner i ett rör av sig självt, tvärstanna vid ett stopp, dra lite i den för att se hur den jobbar sig igenom stoppet sakta, sakta, bryta igenom och fortsätta sin resa. Känslan av förlösning, känslan av att delta när hinder avlägsnas, känslan av att bryta barriärer - wow!

Jag blev febrig av lycka, hoppade upp och ner och kände att jag ville göra mera ! "Har vi inga fler rör med stopp?? Jag vill rensa mera, flera, ge mig rööööör!"

Maken stod med ögonen i kors av trötthet, förkyldhet och med feberglans i ögonen av helt andra orsaker än jag och tyckte att det fick räcka för ikväll... Bah.

Sen tog jag mig ett bad, låg där och tänkte på att jag skulle blivit rörmokare och sen gick jag och lade mig. Klockan ett.

I helgen tror jag att jag ska ge mig på dräneringsrören...