Jo, jag har ju tidigare berättat om att min bil kan prata med mig. Eller prata och prata - den kan förmedla sina behov på ett fyrkantigt, plingande sätt. Eller förmedla och förmedla - den slänger ur sig massa uppmaningar på en liten skärm och förutsätter sedan att jag ska förstå vad den menar.

Igår gjorde den inte det, den sa inte halvsju om att den ville bli startklablad för att komma igång, men okej, ingen är fullkomlig.

När jag fått igång eländet med hjälp av maken igår fick jag lite bryderi. Grejen var att jag behövde åka och tanka, det var väääääldigt lite bensin i den (ja, nu igen, sue me!). Nu blev det lite jobbigt här. Det var så lite bensin i bilen så jag var osäker på om jag skulle ta mig till bensinstationen. Samtidigt var jag tvungen att låta bilen stå på tomgång ett tag för att ladda upp sig. Skulle jag ta makens bil och åka och fylla på dunken? Skulle jag våga chansa på att ta mig till bensinstationen? Och i så fall - skulle batteriet klara sig så jag kom hem igen?

Oooo, dessa beslut...

Med dödsförakt och utrustad med mobiltelefon och varma kläder bestämde jag mig - jag chansar. Jag tar bilen till macken, antingen överlever vi och kommer hem välbehållna eller så... Tja...     

Satte mig i bilen och datorn talade om för mig att jag kunde köra 2,4 mil på bensinen som fanns kvar i tanken. Det är liiiite mindre än avståndet till macken. Men nu började det roliga!

Jag körde - långsamt, på höga växlar och väääääldigt ekonomiskt. När jag startade sa bilen till mig att jag gjorde av med 0,83 liter/milen. Efter en halvmil: TADAAAA!!! sa bilen att jag kunde köra 3,3 mil på soppan som var kvar och att bilen drog 0,64 liter/mil. Efter ytterligare någon mil säger den; du kan köra fem mil på bensinen som är kvar i tanken!

Ser ni grejen här? Ju längre jag körde ju mer bensin fick jag! Mätaren sjönk men milen blev fler och fler! När jag kom till macken kunde jag kört sex mil till och bilen drog 0,55 liter/mil!!!!

Nu har jag minsann räknat ut det hela här. Jag ska sluta tanka dyr bensin, i fortsättningen ska jag bara köra runt lite sakta i bygden när tanken börjar sina. Varför har ingen berättat det här för mig???   

Min bil är fantastisk!

...har ju passerat revy ett antal inlägg (gamla bloggen) so far. Den har skött sig ett tag nu, men känner sig förmodligen aningen åsidosatt eller nåt. En känsla den idag har gjort allt för att råda bot på!

Skulle köra en sväng till affären tänkte jag. Men inte den. Den bara vägrade, skulle man kunna säga! Totally dead. No life. "Glöm det, darling", sa den och sen sa den inte mer.

I mina öron låter ett motorhaveri, trasiga avgasrör eller batterislut ungefär likadant. Det vill säga: jag har ingen aning. Men någonstans har jag läst att bilar KAN sluta funka batterimässigt om det är kallt eller så, så jag bestämde mig helt enkelt för att det var problemet. In och ringa maken!

- Har vi en sån där batteriladdare?

- Till mobilen?

- Nä, till bilen..

- Öh. Ja...

- Var?

- Garaget. Tredje hyllan från vänster. Svart. Sladdar.

- Okej. Kan man starta med en sån?

- Näe, brukar inte funka... Du får ställa det på laddning och försöka senare.

- Hm. Okej.

Ut och grejade som värsta mekanikern, inte klokt vad jag kan när jag vill! Sladdar hit och batterier dit, kontakter och en stor fet katt i motorn... Katten hade inte där att göra så den åkte ner igen, men han fattar lite trögt. Batteriladdare på, sladdar i - lampa lyser röd. In och ringa igen;

- Den lyser rött, den funkar nog inte...

- Den lyser alltid rött, det ska vara så. Bara låt den vara!

- Okej.

Väntade och väntade och efter ett tag sprang jag ut igen och provade.

Bilen: Njöttnjöttnjöttnjöööött...njöööööööötttt... njö-----------

Jag: "#)¤(#//"&/#()¤)%=&(¤%/ skitladdare!!!!

Bilen: -------------------------

In igen, vänta lite till. Ut och prova.

Bilen: Nj----------------

In och ringa;

- Det är nå feeel, den fuuuunkar inte!

- Men du kan ju inte prova redan, det tar ju ett bra tag!!!

Suck.

Bort med alla sladdar, in med skiten på tredje hyllan igen, ner med kattfan ur motorrummet för artonde gången. Sen blev det ryggläge i soffan till maken kom hem och kablade igång mig... Min väldigt intressanta resa till tätortens bensinstation ska jag berätta om nästa gång - nu måste jag ut och kolla så den fortfarande startar!