Nu börjar det där jobbiga igen, att sluta skriva alla datum med 09 och ändra till 10... Det är alltid samma besvärliga övergångsperiod för en annan som skriver datum ett antal gånger per dag, det sitter ju i fingrarna liksom.

Gårdagen var en najs tillställning med kombinationen svärfars 80-årsdag och nyårsafton. Dagen är lite mindre najs beträffande energi och livskraft, men jag känner hur den sakta återvänder. Det är väl det den är till för, nyårsdagen, att återhämta sig och ladda om för 12 långa måndare innan det är dags igen? Väl?

Nu inväntas släkten för en middag i alla enkelhet, jag kollade ner i grytan när jag höll på att uppfinna en helt ny kyckling/bacon/äppelgryta och sa lite bekymrat till maken att "fan, jag tycker det ser lite ut, hoppas det räcker...".

När svägerskan ringer och meddelar att de är på väg ropar maken med svägerskan i luren "Hur var det nu, räckte maten eller ska de äta innan...?" Suck.

"Tänk dig för lite" säger jag, "man bjuder väl inte hit folk på mat om man inte har så det räcker?"

"Vad vet jag, vad vet jag" svarar han obekymrat. Ingen feeling alls.

Jag fick hela inspelade TV-serien Morden av sonen i julklapp och tänkte lägga resten av helgen i ryggläge framför TV:n faktiskt. Inte ofta det händer, men ska man nu glo på TV kan man lika gärna göra det ordentligt. Varför inte åtta timmar i sträck så man har lite tillgodo?

Men först middag! På återhörande, och god fortsättning!