Fick ett läskigt SMS idag från min chef. Han talade om, i mycket otrevlig ton anser jag, att han sitter på en solstol i Thailand och har det väldigt bra; hur har vi det?   

Vet inte om jag gillar min chef nåt vidare efter detta. Han undrade om det fanns några frågetecken att reda ut på firman, jag har inte bestämt mig för om jag ska svara ens... Jag menar, vill han veta det kunde han ju hållt sig hemma?! Har dykt upp massor av frågetecken, nu överväger jag att inte tala om det och låta honom jobba häcken av sig när han kommer hem, mooaaahaahaaa!
Nädå, jag ska svara. Imorron. Kanske. Att han bör komma hem mesamma om han vill ha nån firma kvar...  

Jag är jättekonstig, jag vet det, men jag gillar inte att resa. Jag tycker det är jättejobbigt, kånkigt, flygigt, bärigt, svettigt... Massa tider som skall passas, utflykter som skall göras, saker som skall beskådas - bah.

När vi har semester vill jag vara hemma så mycket som möjligt. Göra det där man aldrig hinner när man jobbar ni vet - sova, läsa böcker, dricka vin fast det är tisdag, umgås med vänner... Ha ordning runt mig (funkar sällan men ändå), vila och ligga i hammocken. Ta dagen som den kommer, finnas tillhands utan måsten. Bra väder - badstranden. Dåligt väder - får se vad vi gör.  Sen åker jag ju gärna på campingsemester men helst inte längre bort än Öland om jag får bestämma. Stuga funkar också. Men bara en vecka eller så.

Jag har rest, både med och utan barn och med och utan karl. Utan barn var jättemysigt i två dagar, sen pratade vi bara om barnen. Med barn var helt okej, men vädret på Kreta var inte toppen och hur kul var det då...? Utan karl men med barn var också trevligt, men vi saknade nån båda två tror jag. Jag har rest helt ensam också men det var väldigt väldigt länge sedan!

Däremot tar jag gärna en weekend i Stockholm helt by myself. Gamla stan och jag är bästisar, vi kan tillbringa mycket tid som helst tillsammans! Nationalmuseet, Moderna museet och några häftiga bokantikvariat är också gamla kompisar. Jag kan säga att varken maken eller jag är ledsna över att jag åker själv då och då... Vi delar inte riktigt samma umgänge i alla lägen! 

Nu börjar det snart dra ihop sig för en liten tripp har jag bestämt, i februari nångång hade jag tänkt mig.

Thailand, Kreta och Mallorca i all ära - Stockholm here I come!   

Om jag inte missminner mig snackade jag massa dynga igår om att det var så "bra" att det var måndag idag va? Jag tar tillbaka det, okej?

Två timmars världskrig förtog liksom hela känslan av nystart, rutintrygghet och glädjen över att vara back in business.

Mellansonen har lite problem med att hålla sig på rätt sida om dygnet när han är ledig. Man ska ju gärna vara uppe halva nätterna och sova helst hela dagen om man finge. Det är ju smart! Framför allt när vardagen börjar igen och man ska upp klockan sex och åka skolbuss...

Nu är vi inte den typen av föräldrar som säger "klart ungen ska vara uppe, han är ju ledig imorron" utan mer av typen "nu går du och lägger dig, med en gång, inget jävla tjafs, i säng - NUUUU!" och som tålmodigt besvarar frågan "Vaffö dåååå, e ju leeedig imon juh..." med ett "du är inte vuxen, finns ingen anledning att du är uppe hela nätterna bara för att du inte orkar masa dig i säng! Seså, sängen, pronto! Marsch!" Grejen är bara att vi håller på med den diskussionen i typ två timmar och sen är ju klockan ett i alla fall... Och OM vi nån gång lyckas få ungen i säng i normal tid så ligger han och vrider och vänder i sängen till klockan två om nätterna ändå, och därför fullkomligt död sill i sängen dagen efter. Men vi drar på hårt redan mellan nio-tio på lördag- och söndagmornar! "UUUUPP NUUUUUU", "NU kliver du upp annars ")===#()/("//("(" och övriga mindre lämpade i skrift-tillmälen.  Har vi tur ramlar han ner runt middag. Ja, och sen på söndagskvällen så ligger han där i sängen runt halv 10 och vrider, vänder, vrider, går på toa, vänder, vrider... Har han tur somnar han framåt ett eller så...

Igår hade han inte den turen, igår somnade han inte alls! Han hade sovit i runda slängar en halvtimme när vi körde igång klockan kvart över sex.

Do I need to say more?

För att göra en lång historia kort; Nej, han fick inte stanna hemma. Nej, han fick inte komma för sent. Nej, han fick inte somna om.

Han fick helt enkelt kliva upp, med allt vad liv, krig och oväsen det förde med sig, han fick masa sig i kläderna och han fick köras till skolan av undertecknad. Ja, bussen missade han ju naturligtvis, men det var mest för att jag erbjöd mig, allt för att han skulle "hinna" morna till sig innan vi for. Tortyr i all ära, men man kan ju välja redskapen och ändå få ut vad man vill...

Nåväl, han är nu i skolan. Som han uttryckte det hela själv så kommer han inte hänga med ett skit i skolan idag, men såsom jag å min sida genmälde "det är bättre att vara där och inte hänga med än att ligga hemma och sova en hel dag till och sen börja om med det här imorron bitti...".

Ja, sen startade ju inte bilen förstås, men det är ju morgonrutin nu för tiden så det behöver väl knappast sägas va? Maken kablade igång mig, det ingår i morgonrutinen!