Hörni, jag känner att jag måste djupt beklaga att SD är på väg att lyckas ganska bra... Sverige har inte ens hunnit räkna klart alla röster och redan avsäger sig gamla vänner bekantskapen med varandra överallt på FB - vänskapsband som säkert i flera fall varit längre än SD funnits. Har sett massor av statements bara sista timmen där folk ombeds plocka bort sig från vänlistor om de röstat på SD. 

Jag har ingen aning om ifall någon av mina vänner röstat på SD. Jag lägger mig inte i vad folk röstar på alls! Inte heller väljer jag att ta avstånd från mina vänner på grund av politisk inriktning för då agerar jag ju precis som jag kritiserar etablissemanget för att ha gjort i fyra år. De eventuella SD-väljare som finns på min vänlista har förmodligen haft andra värderingar än jag under hela vår vänskap, annars hade de inte röstat på det partiet. Och jag har i så fall varit lyckligt ovetande under fester, middagar, vinkvällar, för jag har aldrig varit något fan av att diskutera flyktingpolitik...

Bland mina vänner finns vänsterpartister, moderater och piratpartister. En och annan lutar väl åt mitten också, men även bland dem finns människor med andra värderingar i vissa frågor än jag har själv. Jag älskar dem allihop! Sen har jag en hög med vänner som jag faktiskt inte har en susning om vart de står politiskt och som jag lyckats vara vän med ändå - de kanske är SD-anhängare hela bibban, jag vet inte!

Jag kan klart och tydligt ta avstånd ifrån SD utan att ta avstånd från mina vänner. Använd istället vänskapsmakten åt att påverka åt rätt håll - att ta avstånd och tiga ihjäl människor med de värderingarna gör inte att de försvinner de heller! SD säger bort med flyktingar. Är det bättre att säga bort med SD-vänner?

Om nu någon känner att de vill ta bort mig från sin vänlista efter detta så kan jag inte göra något åt det. Men på min ligger alla kvar...

...men min hjärna jobbar på högtryck för att förstå...

I en hel mandatperiod har man torrt konstaterat: SD kommer förmodligen in i riksdagen efter valet 2010. Åtminstone har jag hört det gång på gång. Sen har jag också noterat hur de etablerade partierna i samma omfattning sagt: nä, vi tänker inte debattera med SD. Vi håller truten och hoppas de självdör! Så har man bemött dem i massmedia, kommuner, skolor - överallt!

Funkade det?

Nope.

Under lika lång tid har jag och flera med mig sagt: men för i helvete, BEMÖT deras argument! Tala om hur den riktiga statistiken ser ut då, vilka kostnader vi talar om och informera och upplys svenska folket, slå hål på allt de säger istället för att låta dem jobba i det tysta! Visa, informera, upplys och urholka deras argument!!

Har man gjort det?

Nope.

Tja - som sagt, vad begriper jag?

Under de sammantaget sex timmar jag lyssnade på radio igår var SD huvudsaken i åtminstone tre. Nu får de plats i media! Nu ifrågasätts deras åsikter, deras politik och deras syfte med sina 20 mandat.

Hade det inte varit lämpligt att kanske åtminstone överväga de diskussionerna INNAN valet?

Diskussioner är jättebra! Nu kom den igång på riktigt.

Nu är det lite för sent.

Men jag begriper förmodligen inte det här. Som sagt.     

Hämtade lillfisen på fritids igår. En mycket indignerad son kom mig till mötes.

- Mamma, det var FOTOGRAFERING idag!

Kände hur livet ramlade ner och slog mig i huvudet. Hårt.

- Visst ja... just det...

- Ja, och jag hade inga FINKLÄDER på mig!

- Nä... men du har ju en jättesnygg tröja, den blev säkert kanonbra på kortet, svarade jag och låssades inte om det okammade håret och frisyren med den aningen för korta Gustav Wasa-luggen. Ja, jag har åstadkommit den på egen hand...   Man gör så gott man kan!

- Men om du hade haft koll hade jag kunnat haft en skjorta åtminstone, suckade uppgiven son.

Jupp. Helt rätt. Men mamma har inte koll på saker som barn, utflyktsmatsäckar, gympakläder och sånt. Mamma har fullt upp med att skaffa sig svamphänder eftersom diskmaskinen fortfarande är sönder och vi inte hinner till affären och köpa en ny...

Kanske hamnar barnen på barnhem med diskmaskin som funkar?