Igår avlades ett nytt besök hos dietisten med Mellansonen. Periden utan vete, soya, mjölk och ägg har lett till - ingenting...

Nu är frågan om han ska gå på pulverdieter, megaallergimat alltså, för att se om det alls handlar om matallergi (det ÄR inte matallergi men jag är ju bara morsa så vad vet jag om sånt) men vi börjar med 14 dagar där maten består av kyckling och fisk. Utan mjölk, mjöl, ägg och soya...

Ringde skolbespisningen idag och meddelade de nya direktiven. Kan väl inte påstå att de jublade men de hjälper till så gott det bara är möjligt.

Hur som helst börjar det här tära ganska hårt på hela familjen. Allt är fokuserat på hur sonen mår, alla planer är planerade utefter hans status. Därtill är han naturligtvis mentalt slut över att ständigt må som om han hade maginfluensa men utan att kräkas och någonstans måste han ju få utlopp för sin frustration...

Imorgon har jag telefontid med il dotore, får se vad han säger.

Inatt kom lillfisen in och lade sig i vår säng och i sedvanlig ordning landade han naturligtvis på min sida. Alltså slogs vi om täcke, kuddar och utrymme, han mer handgripligt än jag. Örfilar och lavetter på löpande band utdelades och klockan fem fick jag spader och skulle vända mig om. Pang! sa det i nacken och jag kände som i slow motion hur jag sträckte nån muskel från hårfästet ut i axeln. Man kan väl säga att det var mindre behagligt. Utan överdrift alltså.

Mycket mer sovet än så blev det inte sen, jag välte mig ur sängen och går nu runt som om jag hade ett sopskaft inopererat i nacken och ryggen.

Ryggskott i nacken sa jag. Nackskott sa en kompis.

Aja, kunde varit värre! Jag kunde ta mig till jobbet i alla fall.

Nu blir det kycklingmatlagning. Med tanke på sonens diet gäller det ju att variera tillagningen av råvarorna så mycket som möjligt. Stekt och... stekt?