För många associeras livet på landsbygden med lugn, harmoni och fågelkvitter.

Det finns - också.

Men sen finns det ju 364 dagar till varje år och det är under dessa dagar det verkliga livet på landet skall utmanas.

Det är under dessa dagar vi skogsmullar slåss mot älgar, vildsvin, rådjur och livsfarliga harar... 

Igår morse körde jag till jobbet. Det var så dimmigt att Spykersaaben knappt orkade ta sig igenom och bakom oss var det nästan så det blev en tunnel genom tjockan.

De vilda djur som vi delar miljö med använder detta fenomen som kamouflage - de gömmer sig i dimmbankar tjocka som snövallar och TADAAAA - står de där, mitt på vägen, onda, vildsinta och beredda att hugga mig i strupen. Jag ser det i deras ögon! De vill bara äta mig. En älg, två rådjur och fyra harar!

De organiserar sig. De gör sig beredda. De vill ta över min trädgård, mosa min bil och äta mig till mellanmål.

Ha! Amatörisch...

Varenda kväll jag öppnar min ytterdörr rusar hunden ut som skjuten ur en kanon och jagar bort något vildsint - jag hör hur det brakar och knakar i skogen och hur buskarna på tomten prasslar och lever.

De har inte räknat med mina trupp av katter och min vita bitch. Den stackars räv som bott i krokarna och använt min tomt som transportled ett tag nu jagas bort flera gånger om dagen.

Här och där vaknar människor och hittar sina trädgårdar upplöjda ner till urberget. Vildsvin.

Än har de inte vågat sig hit. Men jag tror de står vid tomtgränsen och rekar om nätterna.

Svin...