Jag är inte precis känd för att leva i lugn, trygg och vardagsgrå livslunk - tvärtom. Minsta lilla känsla av två likadanda dagar på varandra får mig oftast att dra igång projekt som riva en vägg, bygga en övervåning eller gräva en simbassäng. Eller nåt i den stilen. Köpa bil, byta möbler eller starta alpacksfarm funkar också. Fast ibland drar omgivningen i handbromsen, så några alpackor har det inte blivit. Ännu...

Men ibland händer det att all den här omväxlingen och förnyelsen sköter sig självt på nåt vis. Det ramlar på en det ena efter det andra och man önskar bara att man var en sån där lugn, oengagerad och "jag sköter bara mitt"-människa som kunde låta bli att tycka att allt man hör låter roligt och engagerar en. Och plötsligt står man där och har visst lovat det och det och allt funkar - så länge inget oförutsett inträffar som stör planeringen.

Nu gjorde det precis det, hände oförutsedda saker som gjorde att hela upplägget fick möbleras om, om- och bortprioriteringar fick göras och hela familjen fick ändra fokus ett tag.

Ingen fara - alla mår bra och allt ordnar sig!

Inget ont som inte har något gott med sig, brukar man säga. Och då och då får man en påminnelse om att livet består av mer än man tror där man susar fram i 140 knyck och glömmer bort vad som egentligen är viktigt. Kan vara jobbigt men kanske nödvändigt.

Hur som helst - nu börjar livet återvända och idag har varit en riktigt, riktigt bra dag!

Mellanfisen har gått upp tre kilo, lillfisen har förkunnat att han kramat sin flickvän flera gånger (samma flickvän som förra veckan pussade honom ett antal gånger på bussen) och jag har jobbat hela dagen utan några störande avbrott!

I helgen avlade jag visit hos storsonen i Malmö, åt pizza, kollade på film och somnade framför TV:n. Lillfisen var med och konstaterade återigen att ljudvolymen var maxat jobbig och att det var aaaalldeles för mycket bilar och folk i den stan! Haha, skogsmullefisen!

Själv var jag helt förfärad över att barn i samma storlek som lillfisen var ute och balanserade på trottoarkanterna med sina skateboards alldeles själva en lördagskväll, men så är jag väl skogsmullemorsa jag då... Åtta-nioåringar ska vara hemma hos mamma och pappa på lördagskvällar, inte ute och åka skateboard mitt i Malmötrafiken!

Nu är det valarbete i fokus, slutspurt och valevent i tätorten på lördag, valarbete utanför affären på söndag, broschyrer som skall fixas och tidningar delas ut.

Ni hör själva hur hastigheten ökar sakta men säkert igen va?    

Svårt att lära gamla hundar sitta...