...men hörni - efter att ha tvingat mig själv att beskåda drygt ett halvt asnitt av dokusåpan Kungarna av Tylösand...

Allvarligt talat alltså... men nej va? Absolut, definitivt, klart uttryckt - Neeeeej! 

Och min naturliga följdfråga då: Varför?   

Denna utmaning kom från härliga Riesling:

Kärleken i mitt liv mina tre underara söner och naturligtvis min man. Allt vi lyckats tagit oss igenom tillsammans och ändå landat där vi är - det bekräftar min teori om att vissa människor föds åt varandra. Åtminstone har nog vi det.

Min favoritfärg beror helt på sammanhanget! I klädvalen hamnar jag oftast i grått, svart och pasteller. I inredning vitt, blått och grönt.

Jag är fantastiskt glad varje morgon jag vaknar och märker att vi fortfarande hinner till skolor och jobb. Tyvärr är jag inte glad varje morgon, om man säger så...

Jag vet fortfarande inte hur jag ska forma ett vad jag hela tiden tror är "normalt" liv. Eller hur jag ska bli en bra förälder. Eller varför jag hela tiden inbillar mig att alla andra lyckas där jag går bet.

Min dröm , förutom att få tid över till saker som skrivande, målande, läsande och övriga utvecklande saker är att bli färdig med husrenoveringen, få värme- och vattensystemet i huset att fungera och FÅ ETT JÄV.... BADRUM!!!

Jag tror på kärlek, ödmjukhet och behärskade samtal. Tyvärr är jag inte "aktivt" troende alla gånger och lever inte alltid som jag lär...

Jag kommer förmodligen aldrig få tid över till saker som skrivande, målande, läsande och övriga utvecklande saker, eller bli färdig med husrenovering, få värme- och vattensystem i huset att fungera eller få nåt JÄV.... BADRUM!!! Eller köpa något annat än Spykersaabar.

 
Jag utmanar

Dagligdags

Mad

Monamys