Det var en gång en liten, liten kommun i ett stort landskap i ett litet, litet land.

Den lilla, lilla kommunen mådde inget vidare. På fem år hade kommunens skolor rasat från en topplacering rakt ner till botten på lärarförbundets rankinglista. Kommunchefen, skolchefen och socialchefen hade sagt upp sig, anställda inom skolorna rasade tillsammans med elever och föräldrar och i hela kommunen rådde kaos.

Det där med att det inte fanns någon socialchef löste man elegant! Genom ett avtal med ett managementbolag HYRDE man in en socialchef för den nätta summan av 59 000 kronor i månaden plus moms. Plus övernattningslägenhet. Plus reseersättning. Men chefen ska inte bestämma något väsentligt. I uppdraget ingår vare sig handläggning av enskilda ärenden eller myndighetsutövning inom verksamheterna. Dessutom ska han bara arbeta tre dagar i veckan! Kanske tyckte man fem dagar skulle bli för dyrt…?

Medan den inhyrda chefen arbetar med upprätthållandet av funktionen utreder politikerna om det inte går att anställa en kombinerad skol- och socialchef istället. Det finns vissa som ifrågasätter om personer med den yrkeskompetensen verkligen är intresserade av att arbeta i en så liten kommun, men eftersom barnen ändå kommer ta slut så blir kanske skolchefsbiten inte så betungande?

Jodå, barnen kommer att ta slut. Åtminstone säger politikerna det när det handlar om att satsa på förskola och barnomsorg – det är ingen idé med tanke på det sjunkande barnantalet. Att det kanske är tvärtom, att barnantalet sjunker på grund av utebliven framtidstro har man inte riktigt hajat än.

Det är inte så konstigt, man har fullt upp med att bestämma över huvudena på kommunens anställda, upprättade regler och förordningar utan att undersöka konsekvenser och pekade med hela armarna.

När personalen i skolorna informerade elevernas föräldrar om sakförhållandena fick samtliga de lärarna en reprimand i form av varning av sin arbetsgivare. Trots att deras egen högsta chef ansåg det vara onödigt…

Man bestämde att kommunens centralt belägna bibliotek skulle flyttas och inhysas tillsammans med skolans bibliotek. 10% av ortens befolkning skrev på protestlistor mot detta men det hjälpte inte – väljare begrep väl inte sånt i alla fall… Dessutom skulle det ju bli så mycket bättre allting! Förvisso hade man inte gjort någon som helst konsekvensanalys av förslaget. Att skolan gapade och skrek om att lokalerna inte skulle räcka, att ett integrerat skol- och folkbibliotek inte visat sig fungera så bra på andra ställen spelade ingen roll. Vad begrep de som skrek – dumma väljare och lärare… De var väl inte politiker, de kunde inte sånt här!

Man slutade helt att upprätthålla någon som helst dialog med de som verkade inom kommunens områden. Ve och fasa – de kunde ju tro att de hade något att säga till om! Nänä, glöm det. Här skulle bringas ordning och reda och tjänstemannastyret avskaffas. Det är politiker som bestämmer, glöm inte det!

Det mesta av det här är dagsens sanning! Och det mesta av det här är bara vad som hänt sista året…

Om någon undrar hur det kommer sig att jag sliter mig trött på det kommunala valarbetet för den ”andra sidan” så börja om från början och läs igen…