Nu har hela familjen i samlad trupp travat ut i skogen och letat julgran! Japp, vi hittade en.

Visserligen var det bara halva familjen som i samlad trupp gick hem igen - en försvann ganska tidigt med motiveringen "ont i fötterna" (???) och en försvann i halvtid för "det var trååååååkigt i skoooogen". Suck. Men maken och jag fortsatte att trotsa snöfall, kyla och kalla fötter, vi sökte enträget och fann som sagt vår gran!

Efter väl förrättat verk kollades runt lite här på nätet och plötsligt, utan förvarning, kom en älg springande utanför fönstret. Rakt över tomten, tvärs över bara och in i skogen på andra sidan. Hm. Jag var tvugnen att gå ut i snön och kolla på spåren för att se att det verkligen hade hänt, så snabbt och elegant gick det. Det roliga var att bredvid älgen sprang en hund med sökarväst och radiogrejer på sig - och hunden stannade lite lojt och markerade revir på vår vinbärsbuske innan den fortsatte att i maklig takt följa älgen sida vid sida. Inte ett ljud sa den, hunden, och älgen bemödade inte hunden en blick. När man tänker på det såhär efteråt undrar man om man inte sett fel!

Makalöst vad älgar är fula egentligen när man ser dem på nära håll...