Aaaaahhhh - hemma!

Fågelkvitter, solsken och björksus. Doften av avgas och betong har återfått nyanser av hästskit och jag njuter i fulla drag.

Drag har vi även i vår nya, fiiiiina vedpanna! Jag drog ju då, som bekant, i början av veckan och lämnade maken åt att hämta en vedpanna, få ner den i källaren, organisera VVS-gubbar, murare, besiktningsmän och därutöver ta hand om två sportlovslediga barn. Vid sidan om sitt ordinarie arbete alltså. En, i mitt tycke, fullständigt normal mamma-vecka alltså!

Själv drog jag på hursmorssemester då. Eller kurs, som det också heter. Med hotell, shopping och gratis luncher. Fina grejer!

När jag kom hem igårkväll var nya pannan på plats, rökgasröret inmurat med ny, fin cement och allt ihopkopplat med nya, glänsande rör överallt. Det som förr såg ut som ett kärnkraftverk ser numera ut som två kärnkraftverk. Och idag var det premiärprovning. Muraren sa att vi fick elda efter lunch idag, så jag stod och hoppade vid pannrumsdörren klockan 12.

Högtidligt gick vi ner, tillsammans, och rev sönder en tidning, späntade tändved och sen sa Maken: "Du kan få tända på...".

Ni fattar va? JAG fick äran liksom. Undra på att jag gifte mig med just honom!

Så jag fjuttade på, vi stängde luckor och öppnade spjäll efter konstens alla regler, ställde in rattar och mätare och - sen slocknade skiten.

Tre tidningar och fyra nya tändningar senare så började det väl brinna i alla fall... Jag blev ganska frustrerad över att maken dammade ner den nya pannan hela tiden, för att inte tala om att den blev sotig och askig inuti! Hopplöst...

Men nu brinner den, det är varmt och skönt, vi luftar av och luftar av och än har den inte kokat i alla fall!

På ett sätt börjar jag se min karriär som bloggare nalkas ett slut. Jag menar, utan Spykersaab, trubbel med värmesystemet, pannor som låter och andra intressanta happenings - vad finns mer att berätta? Hur kul är det att blogga om en fullt fungerande Toyota och en vedpanna utan trubbel? Nämen precis.

Mitt liv börjar bli ospännande. Jag ogillar...