Det är svarta rubriker i tidningen idag - Varning! Åk inte ut om du inte måste! Nu kommer det!

Över mitt län blinkar en Klass II-varning. Klass II!!

Jag pratar om snön. Det ska komma massor av snö. Kanske uppmot 30 cm. Det är vinter, det är kallt och vi har en Klass II-varning hängande över våra liv.

Det kommande vädret har aviserats i ett par dagar nu. På radion hörde jag ett inslag från Öland där människor förbereder sig genom bunkring och mat, batterier och stearinljus. De låter lite deppiga, dystra och någon meddelar att "nä, jag tycker inte om vintern". 80 personer har frysit ihjäl i Ukraina. 20 i Polen. Och tidningarna talar om att "rysskylan" har slagit sitt grepp om oss och kommer att stanna.

Ibland får jag problem med att sortera informationen. Den är så intensiv att mina sinnen hamnar på en nivå jämställd med ett annalkande krigsutbrott.

Det är massmedias ordval som får mig att reagera så. Varning! Kaos! Stanna inne! Förbered dig! Mobilisering! Ond, bråd död väntar runt hörnet.

Och livet rullar på som i ett vacum där vi väntar på det stora krigsutbrottet. Tågen kommer att ställas in, gå sönder och människor kommer bli vansinniga. Bilar kommer fastna i lössnö och vattenledningar frysa sönder.

Det är en kris i antågande.

Det ska snöa. Mitt i vintern. Och alla är vi förberedda, laddade till tänderna för att försvara våra liv. Kom an, snöhelvete, kom an! Vi har mat, stearinljus och ved. Kom igen!

Sen hötter vi med näven mot... SMHI kanske... ställer in planerade utflykter och kurar inomhus medan vi väntar.

Och jag tänker att kommer det nu inte 30 cm snö, om kaoset uteblir och strömmen stannar så blir jag lite besviken... Jag har nämligen planerat lite stickning i skenet av stearinljusen för att fördriva tiden i min annalkande, insnöade tillvaro.