Jag börjar fundera lite på om jag borde börja fundera på vad jag håller på med...

Igår skulle jag äta lunch med en kompis. Jag stod utanför bestämd restaurang med skallrande tänder och istappar i ögonfransarna både länge och väl för att vänta på kompisen som alrig kom. I sedvanlig ordning hade jag naturligtvis kört ifrån mobiltelefonen hemma också...

Nåväl, jag gav upp och gav mig ut på shoppingtur istället! Köpte en matta (som jag kanske egentligen inte behövde) en matta till (som jag verkligen inte behövde men som var snygg), en bok (som jag inte behövde men som var fin) trots att jag egentligen behövde en köksduk och ett överdrag till soffan.

Återvände till jobbet, skickade mail till kompis om mina istappar och min eviga väntan. Faktum är att det var inte förrän hon svarade framåt kvällen som även jag insåg att jag stått utanför restaurangen en dag för tidigt...

Det är ju en sak att ta fel på dag, men när man inte ens kommer på det uppenbara förrän man får det ingnuggat i fejjan börjar oron sprida sig.

Till saken hör att jag under ett telefonsamtal med maken igår eftermiddag konstaterade högt och tydligt att "ja, det är ju ONSDAG" - inte ens då ramlade poletten ner.

Det var väl under det samtalet jag också kom underfund med att jag på kvällen skulle vara värdinna för en hel samtalsgrupp om åtta personer i mitt hem, något jag också totalt glömt bort...

Jag ska inte uppta er dyrbara tid med att rabbla upp de övriga miljoner omständigheter som får mig att slås av tanken att jag faktiskt är ganska illa däran, men något är i total obalans i tillvaron just nu.

Tror jag ska gå ut och krama ett träd medan jag funderar på vad det kan vara... Bäst jag skyndar mig innan jag glömmer bort vad jag skulle göra!